Äntligen har våren kommit till oss på riktigt. Här på Krägga Herrgård prunkar det redan av vårblomster i rabatterna och trädens knoppar brister i takt med att isen bit för bit blir ett med det glittrande Mälaren.
Den 13 mars år 1853, såg det annorlunda ut. Isen låg fortfarande kvar och Agnes hade lovat barnen att de skulle få leka där ...
Hej igen kära dagboksläsare,
Äntligen har våren kommit till oss på riktigt. Här på Krägga Herrgård prunkar det redan av vårblomster i rabatterna och trädens knoppar brister i takt med att isen bit för bit blir ett med det glittrande Mälaren.
Den 13 mars år 1853, såg det annorlunda ut. Isen låg fortfarande kvar och Agnes hade lovat barnen att de skulle få leka där. Trots Eriks skarpa protester. Ja, hur det gick kan vi läsa i dagens utdrag ur Agnes dagbok.
God läsning!
Gjorde Agnes rätt kan man ju fråga sig. Ja, alla vi som är föräldrar vet ju hur underbart det är att se sina barn glada och hur lika svårt det är se dem bli besvikna. Samtidigt är det vår uppgift att skydda barnen från faror de inte själva kan förutse. Agnes dilemma tycks precis lika aktuellt idag som då.
Nu slutade allt gott denna gång. Och någonstans kan jag tycka att det känns som att det fanns en mening med det som hände. Kanske blev denna händelse en vändpunkt i Agnes syn på Johan. Kanske är det i alla fall så att allt har mening. Och att det inte finns något ont som inte för något gott med sig.
